jag tror det var längesen vi sågs
så längesen
jag såg dig så mindre levande
på gatan
med alla leenden
gömda under lugg eller i knuten tjejnäve i fickan

jag tror jag tänkte
som i pussel
för att komma nära dig
att dina minuter
räckte
som tusen bitar
för att sammanfatta mig

i det bräckliga och sköra
fanns inte plats för misstag
i det bräckliga och sköra
letade du spanade du efter
chilenska solar
att luta dig
mot dina blå
öppna
mot sommarens skuggor

jag såg washington glimta
med solstickor
slog de ut
ur dina blå
och träffade
allt inom mig

jag såg tusen kontinenter
och alla färgades
av dina skuggor
av dina solar
jag tänkte
det finns saker
bakom dina solglasögon också

så mycket
som ju kan gå sönder
du sparade
i rädsla för att gå sönder
en gång till för dig
tänka pussel på nytt
det fanns inte plats för fler bitar
bakom spruckna glas
och spruckna
solstickor
i blicken

du vet,jag såg dig igen och på nytt
jag såg alla dina glimtar krossa solen i min blick
alla chilenska solar
skymtade
när dina ögon
stod på glänt
jag tänkte; dela med dig