Jag flyger genom rummet,
till andra sidan väggen och tillbaka igen.

Jag ler mitt största leende,
från den ena kinden till den andra.

Känslan dunkar i kroppen,
i ena benet och i det andra.

...det verkar obegripligt, men jag vet precis vad jag menar...

Det är inte första gången, och förhoppningsvis inte sista.

Det stod inget namn på blomman, men jag vet.
Jag känner dig alltför väl.

Men jag tänker inte ringa och bekräfta.
Jag är alltför upptagen med mina känslor.

Kanske om ett par dagar
eller en vecka
då jag mår annorlunda
eller på ett annat sätt.

Tanken är dock bara en
precis som jag alltid har sagt, och bekräftat
och du vet
för du känner mig nästan lika bra.

Du är bara lite bångstyrig
och på ett annat sätt.

Envis också...
är vi båda två

eller egentligen alla tre,
men just nu tänker jag bara på dig
och jag vet exakt vad du tänker
tror jag

Blomman avslöjade mer än du ville
hoppas jag

Jag ringer dig imorgon och sedan är allt glömt,
det är det enda jag kan tänka på,

medan jag flyger runt

leendes
dansandes