Nu är rimfrostens rike. Ljud av knarrande skor i den mörka natten. En blek månskära lyser svagt upp den vita snöbelagda stigen. Nattens lukt är kyla. Lövträdens frysta grenar med dess vita äldelstenar av rimforst sträcker sig upp mot himlen. Famlande efter ljus och värme.

Men ännu dröjer den tid då dessa till synes livlösa grenar slår ut i ljusgrön vårfärg. Pånyttfödda och fyllda med liv välkomnande den nya våren.

Stannar men upp en liten stund kan man bildligt höra nattens tystnad då den ljusa dagens alla ljud stillnat, inlindade i nattmörkret

En tystnad med endast svagt knäppande ljud från frusna träd, sus från vandrande stjärnor och mjuka ljuda från Västerhavets dyningar när de når fram till den övergivna sandstranden. En strand kantad med silverglänsande sandgräs på de mjuka snötäckta sandkullarna.

Nu är det rimfrostens och kylans tid.

Rimfrostens rike
Besilvrade grenar mot
Dunkelhöjt månljus