Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ovissheten i dunkelljus med din varma hud mot min


jag mätte min hand mot din hand
betraktade dina fingrar, dina linjer i det skumma ljuset

-jag har alltid älskat dina händer. kan jag inte få dem?

-men, vad ska jag ha då? sa du lågmält.

-men om jag inte får dem, kan jag få ensamrätt på dem då?


du var tyst, sa ingenting. kanske inte ville säga.
eller ge mig den rätten.




för trots allt tog det slut av en anledning.
jag söker den fortfarande.
jag vet inte vad den anledningen är. jag vill veta.

du sa inget och jag drog en suck. flätade in min hand i din vackra hand med smäckra linjer.

i det dunkla ljuset ligger jag mot din bröstkorg.
andas. tänker. känner.

vi ligger här, nakna mot varandra men så påklädda vi kan vara. som en halvhård madrass runt själen.
vart ska vi? vart är vi på väg? tillbaka? eller framåt? eller på nytt igen?


allt jag ville ha,
var ensamrätt på dina vackra händer mot min kropp.




Fri vers av Cosmonova
Läst 292 gånger
Publicerad 2007-01-08 05:15



Bookmark and Share


  liten_snopp
Finns bara en sak att säga om den här dikten, Vacker! Otroligt vacker!
2007-01-08
  > Nästa text
< Föregående

Cosmonova
Cosmonova