Natten är kall och klar,
stjärnorna gnistrar på det mörka himlavalvet långt däruppe över oss,
din utandning blir ett litet moln mot min hals
där vi står på terassen hemma hos dig,
nära, nära,
med dina kalla händer under min tröja,
mot min bara rygg.

- Jag älskar dig,
viskar jag försiktigt i ditt öra.
- Va?
säger du
och drar dig en bit ifrån så att du ser mitt ansikte,
det varma skenet från ert vardagsrum lyser genom fönsterna,
lyser upp våra ansikten och ömheten som strålar från våra ögon.

Du smyger in din hand under håret i min nacke,
jag ryser till,
- Vad sa du?
undrar du än en gång.
Jag vänder bort ansiktet, vågar inte se dig i ögonen.
- Jag älskar dig med,
säger du och ler åt glädjen som syns i mitt leende.

Jag slår mina armar om dig
och kryper tätt intill, känner värmen från din kropp
och den välbekanta doften av dig, vad jag älskar den där doften.
Vi står där ett tag till, i vår egen lilla värld
och märker inte alls hur folk strömmar ut från ert vardagsrum mot oss.
Inte förrän din pappa lägger handen på din axel reagerar vi,
vi ler skyldigt och vänder pliktskyldigt blickarna mot den stjärnbeströdda himlen.

Min hand smyger sig in i din, du ser ner på mig och ler
sedan hörs din pappas röst:
- Håll den stadigt, kom igen, tjugo sekunder kvar.
Plötsligt hörs ett visslande ljud och himlen lyses upp,
de mest strålande, vackra färger sprider sig för att sedan dö ut.
- Gott nytt år älskling,
säger du och det nya året börjar med en kyss...