en gång fanns det en
ljusblå himmelsperrong
men molnens silverkanter mattades ut
det vita blev till ljusgrått
de skira morgondaggsregnen
förvandlades till svarta glaspärlor
värmeskiktet tunnades ut och
blev svagt som stjärnljuset
det brusande havet började storma
tårdroppar stänkte uppemot
horisontlinjens rand

den inglasade ljusbilden föll i bitar
den enda oförändrade detaljen inuti
himmelsperrongen var ett
regnbågskapell i en undangömd glänta