vi väljer visst är det så
hur vårt liv vill gestalta sig
om det än är kort eller långt
vilka former och färger vi fylls av
vilka som tränger in i djupet

där alla barnen sitter och huttrar
under lastgamla skynken
där tårarna inte längre kommer
för skräcken är snarad å tyglad
munnen fastfrusen i sin rörelse
att undslippa ljud

och andning


bröstbenen, svanskotan fixerade vid
överlevnadskonstens bittra smak
   lungorna som vill lyftas
i strupen blandad med järn
i rosens mitt
   dofterna
rostiga avlagringar
bladen som släpper



och sen en variant
alla taggar samlade
i en flaska med en kork
tätt tätt försluten
så att inga skall undslippa
och så nya drakfrön


allt murknar och faller samman
även sömmarna som aldrig fanns
och alla tyger som fick någon färg
det är dem jag äter nu
när all näring tagit slut

tandrötterna gnisslar inte
lika mycket som tänderna
allt sväljs ändå ned
in i det tysta
in i det osedda
i ljuden som aldrig hörs


jag kan regla min port
jag är alldeles vanlig
precis just som vilken
livsmissbrukare
som helst bara
en i mängden




men när du ser mig
ja

det lovar jag





hur
vårt liv vill
gestalta sig
om det än är kort eller
långt vilka former och
färger vi fylls av
vilka som tränger
in i djupet


om vi väljer
visst är det så