Hon har blivit gammal nu
hennes förut så långa mörka hår
har förvandlas till gråa streck.
De mjuka, fuktiga händerna
har förvandlats till en
hoppskrynklat öken.

Hon sitter tyst
inget ord har sagts i rummet
på åratal.
För hon minns inte längre hur man formar
läpparna,
för att få fram bokstäver.

Det finns inget att erbjuda längre
den gamla kakburken hon har sett sedan hon var liten
har stått tom länge.
Det hon äger nu är små halstabletter i fickan,
ett par blå klibbiga som är täckta med nikotinblad.

Kylan i rummet tränger igenom
till hennes drygt 200 benen som finns i kroppen.
Hon drar lite i koftan för att få värme
snart är det över,
hennes känslor börjar försvinna.
För hon sitter och väntar,
på sin färd upp till Honom.