Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mormor < jag älskar dig!

Hon har blivit gammal nu
hennes förut så långa mörka hår
har förvandlas till gråa streck.
De mjuka, fuktiga händerna
har förvandlats till en
hoppskrynklat öken.

Hon sitter tyst
inget ord har sagts i rummet
på åratal.
För hon minns inte längre hur man formar
läpparna,
för att få fram bokstäver.

Det finns inget att erbjuda längre
den gamla kakburken hon har sett sedan hon var liten
har stått tom länge.
Det hon äger nu är små halstabletter i fickan,
ett par blå klibbiga som är täckta med nikotinblad.

Kylan i rummet tränger igenom
till hennes drygt 200 benen som finns i kroppen.
Hon drar lite i koftan för att få värme
snart är det över,
hennes känslor börjar försvinna.
För hon sitter och väntar,
på sin färd upp till Honom.




Fri vers av Hanna Hansson
Läst 676 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-01-24 01:17



Bookmark and Share


  *Camilla*
Jag har sett din mormor
i så många andra
när jag jobbar inom äldreomsorgen och
klappat damerna på kinden
Kramat dem godnatt och
bakat dem efterrätter.

Uppskattningen är värd mer än ord

(Och föresten älskar jag min mormor, för hon är underbar. hon är helt unik)

-Camilla
2009-10-29
  > Nästa text
< Föregående

Hanna Hansson
Hanna Hansson