Har du nånsin mist nån kär
eller varit nära
har du gråtit dig fördärvad
trott att livet var slut
att sanden rann ut, minut för minut
du kommer närmare slutet
gud har redan tagit beslutet
tårar strömmar nerför dina kinder
och den lilla gnutta hopp du har försvinner

sen ringer telefonen och du blir stel som en sten
vill inte svara vill inte få veta
få det bekräftat.
men du måste
du kan inte leva i ovisshet i resten av ditt liv
eller ?
som en maskin lyfter du luren

i huvudet ekar bara en röst
en röst som egentligen är mer än det,
den är en himmelens tröst
\"han klarade det, han klarade operationen\"
du ler, men gråter ännu mer

fast visst kan tårar vara av glädje?