mina tårar sover oftast
men ibland vaknar
saltvattnet till liv
och ger sig av
för att åka slalom
mellan skäggstubben
och pormaskarna

föråkare denna gång
var krokodiltåren som
säkert tog sig ned innan
den dunstade bort
på hakspetsen

nästa åkare var glädjen
den tog sats och gjorde
ett imponerande åk
på den fuktiga huden
missade några portar
men pustade ändå nöjt
när den föll på den
nystrukna skjortkragen

sist ut var sorgen
den mest rutinerade
av alla åkarna
full fart nedför
den branta glatta pisten
och klart bästa tiden

krokodiltåren och glädjen
applåderade åt bragden

men segerfesten uteblev
för sorgen åker än idag

någonstans
i vår tid
i vår värld