mörkret är svart så tätt att jag
måste känna mig fram med min hand
jag är rädd för vad väntar längre fram
om jag tar några steg till

huden har rispor från tidigare glasbitar
de ärren läks inte med hjälp av tidens gång
och fler sår vill jag inte riskera

jag vill inte veta om
allt som gömmer sig i nattdunklet
det jag vet räcker mer än väl