Varför gråter du när det enda du gör är att hata mig.
Varför finnes det inte en dag som jag kan göra din lycklig,
utan att i slutet av dagen se dig falla i tårar.

Varje tår är ett sår i hjärtat,
en besvikelse av en insikt av våran värld som vi kallar livet.
Som när strängarna på gitarren brister
fylls jag av förvånad när du säger att det är på grund av mig du gråter.
Vad är det för ont jag har gjort föra att få dig i tårar.
En insikt som jag skulle göra allt för att inte snubbla över.

Jag trivs inte i den vetskapen att det du säger till mig är ett faktum.
Vad är det då jag förstör om jag dig ledsen gör.
Har jag i slutet inte kommit hit för att få en glimt av vetskap.
Jag vet att jag sviker min kunskap.
Min kunskap som i början gällde dig.
Inte aldrig kommer den uppenbarelsen
att stänga sina blad framför mina ögon.

Endast då kommer jag att fälla tårar
Och av ren förtvivlan gråta floder och av trötthet sluta undra…