Janette saktade ned farten, stannade bilen, drog åt handbromsen. Satt kvar en stund i bilen och funderade en stund. Öppnade dörren och krängde sig ut, med blomsterkvasten i högra handen. Hon gick sakta fram till vägkanten och satte ned kvasten i snön. Därefter gick hon tillbaka till bilen och öppnade bagageutrymmet. När hon kom tillbaka till platsen där hon lämnat blommorna ställde hon ned de två marschallerna och satte fyr på dem med sin lila tändare. Hon satt fortfarande på huk när hon hörde en annan bil bromsa in. Snabbt stack hon in det stela vita kortet mellan blommorna och reste sig upp samtidigt som hon vred på kroppen. Bilen var blå. Kvinnan som steg ur var klädd i fuskpäls och en chic hatt som satt något på sned. Janette visste inte om hon skulle stanna kvar och möta kvinnan, eller om hon skulle gå bort till sin egen bil, i ett försök att verka obesvärad. Hon hann aldrig besluta sig, den andra kvinnan närmade sig snabbt och öppnade munnen som för att tala till henne.
-Godmiddag!
-Godmiddag.
-Har här hänt någonting nyligen?
-Jag tror det, här har legat buketter hela veckan, några marschaller har också stått här och brunnit dag som natt. Jag har städat undan det som såg skräpigt ut samt varit och köpt nytt för att fräscha till platsen. Jag har lämnat ett kort också med en allmänt hållen dikt av vördnad.
-Aha, det var omtänksamt. Men ni vet inte exakt vad som hänt?
-Av korten att döma verkar det ha skett en bilolycka här, med några ungdomar inblandade. En ung man och hans än yngre syster skall ha förolyckats här. Å andra sidan fanns här ett kort som tydde på att en kvinna blivit våldtagen just här, ett tredje budskap talar om mordet på en äldre man just vid samma vägavsnitt.
-Det var ytterst märkligt. Jag har väl då aldrig hört talas om något liknande. Frågan är väl om jag skall välja att hylla en eller alla tre sorterna av sorg om jag kommer tillbaka för att betyga min...
-Jag tror själv att det vore bäst om ni valde att bara skriva ett kort, ett som inte visar att ni vänder er till någon särskild. Ni verkar ju inte ha känt någon av dem som här har blivit hedrade med blommor, kort och marschaller.
I ett lokalblad stod det en liten notis några dagar senare. Den handlade om att några ungdomar från orten ställt till med en sorts makabert practical joke. Det skall ha handlat om att fejka en sorgens plats vid kanten av stora vägen. De hade lägt dit blommor, marschaller och en mängd kort som påstods betyga sin sorg och vördnad för människor som såvitt myndigheterna kunde bedöma aldrig har funnits.