De åkte fast efter någon vecka, men så släpptes de igen eftersom de inte var myndiga. Efter att ha snackat med några knuttar i Malmö så förstod jag att ett populärt turistmål för danskar var New Haven i Virginia. Därför var det mitt första resmål. Jag ville inte visa mina införskaffade vapen på ljusa dagen. De här vapnen skaffade jag mig genom att gå på ensamma ungdomar som tydligen gick omkring med vapen av någon anledning, kanske för att försvara sig med. Det gick ganska lätt att avväpna dem efter att bakifrån ha tagit strupgrepp och långsamt fått dem att undan för undan ge upp hoppet om att komma undan med livet i behåll. Den här långsamma strypmetoden är i och för sig rätt tidsödande, den tar mer än tre minuter, men det viktiga är förstås att vara så ljudlös som möjligt. Det första vapnet var en lång smalbladig kniv. Den dög alldeles utmärkt till att döda nästa offer med. Vilket var en kille på kanske 24-25 år som bar på en pistol i ett snabbköp. Han stod och hotade kassörskan med den, när jag smög upp bakom honom och snabbt sköt in kniven i sidan på honom, under armhålan. Han segnade ned på golvet medan jag höll i honom och han dog tämligen omgående sedan bladet borrat sig in i hjärtat. Jag befriade honom från hans vapen, en revolver och ytterligare en liten kniv som satt fast i en sliten slida nere vid ankeln. Biträdet i kassan stod som förlamad och verkade försöka se något av mitt ansikte, men jag bar ett sådant där vitgrönt pappersskydd för kirurger, uppspänt över större delen av ansiktet samt ett par riktigt fula solglasögon med röda blixtar på glasen. Dem gjorde jag mig förstås av med nästan genast när jag begivit mig av från butiken. Omkring tjugo smågangsters, fast ingen ur just deras gäng, gick åt under den där veckan i New Haven.
Förutom att ta folk bakifrån, genom att smyga mig inpå dem tills bara någon decimeter återstod innan jag slog till och befriade dem från deras bedrövliga tillvaro, hade jag agerat krypskytt då och då från positioner av olika höjd ovan gatan, ibland från en brandstege, ibland från olika tak eller ovanifrån containrar som stod här och var i gränder. Det var som en sorts förövning till vad som skulle hända sedan. Under min liftande resa till New York, dödade och rånade jag ytterligare smågangsters på vapen och pengar. Jag var tvungen att lifta eftersom jag inte har något körkort, och även om jag haft kunskaperna för att köra bil är det alltid ett osäkert kort att sitta bakom ratten när bagaget är fullt av vapen och pengar som stulits från mina offer där jag drog fram. Inget av mina offer hade överlevt och kunnat skvallra om vad som hade utspelat sig, men poliserna skulle nog ändå kunna komma fram till någonting när de lade ihop möjliga vittnesuppgifter om alla de här grabbarna.

läs även den rafflande fortsättningen i kapitel tre...