En del offer var äldre förstås, än 24 år alltså, men de var allesammans kriminella och det var sådana jag siktade in mig på. Aldrig att jag rånade och dödade vanliga människor, även om de kanske hade ett vapen i bilen och alldeles uppenbart var som folk var mest, alltså ett slags medelsvenssonsk skurk i sitt hemland. Såna som fuskar med kvitton och hur mycket bensin de skall betala för egentligen när de tankar bilen. Småfiffel, alltså. Det var en händelserik resa på sitt sätt, men ändå något enahanda trots att jag troligen tog mig igenom ett femtiotal skurkar längs vägen och i småstäderna vi passerade igenom, mina välgörare på hjul och jag själv.
De där grabbarna i ungdomsgänget i New Haven hade inte riktigt förstått vad jag snackade om. Om inget land hade angripit Sverige, och speciellt ingen från staten Virginia i USA… varför kom jag då hit och började ta livet av folk här? Jag började prata igen om de där våldtäkterna, på svenska tjejer i grannlandet Danmark. Eftersom det var danskar som givit sig på svenska tjejer, så var det meningslöst att börja terrorisera just
Danmark. Traditionen sa att om en skulle börja ett krig för att försvara sitt land och sitt lands livsstil, så skulle detta bäst ske i ett land som av tradition stod på vänskaplig och affärsmässig god fot med just Sverige. Det, och att många danskar gillade att besöka exempelvis Virginia på semestern, var avgörande för min övningstripp just dit. De såg om möjligt än mer förvirrade ut. Försvara mitt land? Samt den svenska livsstilen? Göra det genom att bege sig till USA och systematiskt, om än kanske något på måfå, börja mörda amerikaner. Låt vara att de var kriminella gangsters.
Det här slog dem som någonting totalt obegripligt. Men jag stod på mig, jag var här för att försvara mitt land, och den svenska livsstilen. Det enda som mig veterligen ännu inte börjat ta fart där hemma i Sverige var en sak som förbryllade mig en smula. Kanske var det för tidigt för att mina förväntningar på att det officiella Sverige skulle börja agera och uttala sig positivt om mina övningar här borta, kanske var de för stora.
Det var en av de där dagarna då solen stod högt på himlen och bara några få moln lyckades täcka små ytor på himlen här och var. Ibland kom solen i moln någon minut eller två, men mer än så var det inte. Det fanns ingen risk för regn och det blåste bara en mild bris då och då genom lövverket. En massa par och barnfamiljer var ute och gick, hade picknick, låg och solade eller lekte olika lekar här och där i parken. Det låg en tung doft av någonting sötsurt i närheten och över platsen jag valt som min utkikspost, mitt lilla nakna värn. Här var jag en smula utsatt om någon kom i närheten.