jag har inte kunnat sovit på flera nätter och jag har inte ens en liten aning om varför jag inte kunnat sovit. det har varit samma visa varje kväll, jag har varit jätte trött på dagen och eftermiddagen men när jag väl lagt mig till sängs så har jag blivit jätte pigg igen, somnat efter tristess, vaknat runt tre tiden och trott mig hört en telefonsignal i köket, hallen, och sedan i rummet, somnat om igen, vaknat runt halv sex och inte kunnat somnat igen. varje morgon, någonting måste det bero på, frågan är vad. för det har inte något med tankar att göra, jag har ju faktiskt inte så mycket att tänka på nuförtiden tycker jag. det kanske är omedvetet isåfall.

jag längtar efter våren och sommaren, jag tror mig se sommaren på gatorna när jag går från a till mig ibland. jag ser häcken, alla träd och syrenerna i högsta blomm. jag ser människor som cyklar och barn som gjort en hage i på asfalten, alldeles i rus för att hitta på något annat samtidigt.
jag ser mig själv liggandes i parken utanför mig med en bok i handen på en filt omringad av andra människors sommar-känslor och glädje.
om det ändå kunde få bli sol, värme och sommar.

kylan tär på mig, t säger att det är spanjorskan i mig som talar. vem vet, någon är det iallafall som talar.