Mellan dig och marken
faller något isär där

Vid varje steg öppnar sig fällan
iklädd ett material
som både ger efter och
sänder dig
iväg igen

Ett blad som vänder sig
mot solen
Osynligt sakta
helt omedelbart

På en varm häll
ett block under en huva
finns en kontinental spricka
som delar och dränker i svärta

Trögt flytande sälta
täpper igen och skänker kvalmig hetta
Du har gett dig av ut
men kommer iland igen
någon annanstans

För vissa faller så mycket
isär redan innan orden
trängt ut genom
klibbande läppfukt

Allt är så redan
verkar det som
att det tar från det som blir kvar

Men det finns en yta
av kontakt
mellan dig och marken
och sakerna som faller isär

Faller samtidigt ihop
osynligt sakta
helt omedelbart