Ångestfylld vänder du dig mot höger,
där din handledare avvaktar stumt
ditt hundrade försök att klara av banan
som du alldeles alldeles själv byggde upp
av drömmar, förhoppningar och andra tomma mål

Dina trafikljus blinkar i gult
men ändå ses du trampa på gaspedalen
när en känsla jagar dig ut ur ditt skal
om endast för att ge din persona en hård örfil
ett ögonblick av sanning om ditt innersta
slår ner dig ännu lite djupare i asfalten

Och sakta smular du sönder dig själv
inför handledarens blick
självömkan och skam sprids ut med vinden
en brännande lukt fräter en blå himmel