Väl inne i huset igen, efter att noggrant se till att dörren var ordentligt låst, återvände han tankfull till frukostbordet där hans gröna te nu hunnit bli om inte direkt kallt så iallafall ljummet. Innan han hunnit reflektera över detta nämnvärt, var Henry redan på väg tillbaka till köket för att göra honom en ny kopp hett te. Saunders återgav samtalet och vad som hade utspelat sig där ute på gången. Han nästan mumlade fram orden som i förbigående medan han i sitt stilla sinne undrade över om de kanske inte alls var vad de gav sig ut för att vara, de där båda allvarligt sinnade männen i svarta kostymer och med sin svarta långa Sedan. Mannens lugn vid samtalet om händelsen tjänade till att lugna ned honom. Matheson verkade ta det hela som en sådan där trivial om än kanske smått ovanlig händelse och verkade överhuvud taget inte lägga någon vikt vid det egendomliga besöket. Saunders tog ytterligare en smörgås från bordet och ovanpå osten bredde han smått tankspritt en sked med apelsinmarmelad. Han läppjade på teet och fann det alldeles utmärkt. Henry var verkligen värd sin vikt i guld. Chauffören hade uppenbarligen lagt en del saker bakom sig, bland annat att han fått bära hundhuvudet för att dörren till Rollsen varit öppen den där kvällen när Henry hittat en plats för natten. Men så hade saken rett upp sig till slut iallafall, och här var nu Henry, nästan som en släkting till mannen.