Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hon rusar genom livet som så många andra



Litet barn springer mot världens rand
men hon faller genom
ett löv
och skrubbar sig på knäna

Hon reser sig upp
och rättar till
öronen
sen kan hon fortsätta att
springa mot horisonten

Samma barn springer
som äldre
mot månljuset
men hon snubblar
framför hans fötter
och kysser honom snabbt

Han avfärdar hennes läppar
och simmar till en annan
hennes hjärta
mals
till hjärtemjöl
hon samlar upp det och
fortsätter på månstigen

En vuxen kvinna springer
genom livet
bredvid henne springer
ett barn, pojken

Pojken växer upp och
blir yngre än sin
syster
som växt upp på
uppmaning

En mycket gammal kvinna
lunkar sakta
från dagen
hon faller än en gång
genom
ett löv
och skrubbar sig på knäna

hon slätar ut rynkorna
men väljer att sitta kvar




Fri vers av lou_lou
Läst 498 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2007-04-28 08:23



Bookmark and Share

  Marlene Anna Linnéa
du har hittat något med den här texten, den fastnade i mig, berörde verkligen. känslan känns äkta och uttrycket är personligt.
2007-06-27

  Eline.P
Du har skrivit en helt underbar \"levnadsvandring\". Flicka, kvinna, tant, gumma. Ingen människa går fri från livstörnar, det gör ont men vi lär oss något viktigt varje gång vi faller och lyckas resa oss. Såren tar lika djupt oavsett vår ålder men hjärtat slår i allt lugnare takt med åren - vi samlar ju också på de lyckliga stunderna. Goda och glada minnen är en stor del av våra liv. Allt detta blandas, rörs om och blir till sist lugn, vemodig och ödmjuk tacksamhet.
Du har fångat livets kretslopp så mjukt och vackert att det griper långt in i mitt hjärta. Bokmärker!
2007-04-28

    ej medlem längre
En sån tur att jag \"snubblade\" över denna text som så fint och vackert berättar om livets gång. Om envisheten, smärtan och det olika stadier hon går igenom. Slutet är strålande skrivet \"hon slätar ut rynkorna
men väljer att sitta kvar \"
Applåderar!
2007-04-28
  > Nästa text
< Föregående

lou_lou
lou_lou