det är blod på golvet
jag har sparkat sönder skenbenen mot träsoffan
kramperna i magen varar i ca 5 min nu

mellanrummen av katatoni blir längre

jag försöker krama mig själv
men jag får inget grepp
jag skakar sönder


det gör ont


det dunkar i huvudet
det är något i vägen i öronen
gråten hörs inte lika tydligt längre


det finns dem som nitar sig fast
med papper och tänder på

fast jag nöjer mig med att dunka armen
i snoret på golvet domnar den snabbt bort


att älska
någon jag aldrig
älskat förr än
det är för
sent nu


kan du höra mig?




även om jag viskar nu
helt stilla

ber dig



”håll om mig”




kan inte någon värma mig
jag fryser så




… betongen är sval mot min panna…




… hur släpade jag mig hit…

… hit... … där ingen finns…



hör du?



jag önskar du var här



berätta var jag är
och vem jag var


berätta vem jag var