Alla dessa dörrar som öppnas utan att man nuddar dem
alla trappor som forslar en upp
vankar från trötthet till trötthet
bara luggen fladdrar till
på väg in eller ut

Det är doftlöst och tyst
är hela landet så tomt?

Man känner det bäst som beskrivning
jag ser inte tomheten längre
eller kanske: som en fastfrusen boj
en halverad basketboll mitt i det vita
vem fryste denna sjö och
vem mer än du kunde hamna här?

Mamma berättar:
när din pappa och jag bodde i Mörrum
tog vi korgen och gick till havet
han kom från jobbet och jag hade långa sommarlov
havet -- han pratade bara om havet
jag tyckte det var fint som det var där vi satt
men han skulle ut
det skulle gunga och blåsa