De stod samlade på ängen
sommarblomstren
och diskuterade vem
som var den vackraste
midsommarblomman

förstår ni väl att det är vi
sade midsommarblomstren
det förstår man ju av namnet
någon annan är otänkbar

nej, nej, det är naturligtvis vi
skrek hundkexen upprört
det är vi som ger ängen
en härligt somrig atmosfär

er \"atmosfär\" försvinner fort
tyckte smörblommorna
oss kan människorna torka
njuta lite \"sommar\" året om

ni har bägge fel, sade
prästkragarna vist, vi är så viktiga
människorna frågar oss om kärlek
..älskar..älskar inte..

vad är det för strunt ropade
lupinerna från dikeskanten
vi är stora färgrika, praktfulla
och vi har allt ni inte har



...men ingen såg den försynta
lilla förgätmigejen som stod
en bit bort, trots att den fått
sin färg från självaste himmelen ...

...ingen såg heller tisteln
med sin skönhet
då man skydde det
vassa, otäcka som också fanns...