Trulig satt han på sitt skär,

ensam hungrig liten gubbe,

tills han gjorde sig besvär

ta potatis, sill och nubbe.

"Linneduk och tända ljus

tvenne nystrukna servetter

sprider trevnad i vårt hus,

det är sånt hon värdesätter!"

Muttrar gubben, plockar fram

spetsglasen av blykristall.

"Hon vill aldrig ha nån dram

men får glas, iallafall!"

Dilldoft från potatiskoket

sprider sig i lilla stugan.

"Allt är klart, jag häller upp!

En till mej och en till frugan.

Tur att hon är kvar i stan!

Jag får två!