Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
behöver bara skriva av mig lite och skriver därför min monolog...


monolog...

när man super ihjäl sig så är det ju så speciellt....alla känslor försvinner och allting handlar bara om en flaska...han förälskae sig i den och glömde allting annat....så mycket prat om att han älskade mig men...han blev alldeles blank...hans vattniga ögon dom sa någonting annat...han älskade bara...ALLTING DOG UNDAN FÖR HONOM FÖRUTOM EN FLASKA! hade han att välja mellan mig och en halva renat då vet jagvad han hade valt....allting dog undan....samvetet, känslorna, allting...

jag var 23 år när jag bestämt mig...då gick jag in till honom och sa att jag skulle resa till lärarhögskolan...och det skrattade han bara åt....jag vet ju vad han tyckte..att kvinnor skulle ha yrke det va vansinne tyckte han... jag förbjuder dig sa han nästan utan att sluddra, för jag såg att han blev rädd, jag såg ju att han blev rädd. jag åker sa jag du kan ingenting göra...jag förbjuder dig, sa han, det skiter jag i sa jag du kan dra åt helvete. det var första gången han hört mig svära så då förstod han att det var allvar. då började han skrika för han var rädd..

DU MÅSTE STANNA vrålade han DU VET ATT ÅKER DU TAR JAG LIVET AV MIG, JAG SUPER IHJÄL MIG...gör det gubbjävle sa jag det är på tiden men låt det gå fort...då försökte han ställa sig på fötter och få fast mig och s.....slå mig, men han var för full och föll över skrivbordet så att alla noterna. så att alla noterna rasade ut på golvet...och där låg han...jag satte mig på en stol och vi tittade på varandra...vi visste ju båda att skulle jag åka då skulle han dö, och vi visste att jag inte skulle ändra mig. Pappa sa jag, nu reser jag mig och gå. det klarar du inte sa han du kan inte gå själv sa han du din låghalta jävel...

då ställde jag mig på mina ben, och haltade iväg ifrån honom...




Övriga genrer av Snörosen
Läst 478 gånger
Publicerad 2005-03-20 20:19



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Snörosen
Snörosen