vad jag än gör
är det fel
hur jag än gör
så skadar det någon
jag gör mitt bästa
men aldrig behagar det alla

alltid är någon kudde blöt
alltid regnar det under något tak
droppar av ånger,
klara som glas
sylvassa silverstänk
som lever ett kort glamouröst, glittrigt liv
innan de slår i golvet i takt med snyftningarna som fyller sommarnatten

droppar av ilska
bildar floder nerför offrets kind
mynnar ut i en pöl av sorg
och dränks i ett hav av tårar

droppar av alla sorter
får ögon att svida
hjärtan att sticka
och ansikten att förvridas av smärta

men vad gör det
så länge tårarna inte är dina?
vad gör det
att tårar porlar nerför kinder?
och att alla stackars oskyldiga människor ska behöva trampa i hav och konstatera att sockarna är blöta ?
vad gör det,
så länge tårarna inte är dina?