Det där med kärlek.. Alla gillar att prata om det, typiskt poet-ämne.

Men, jag känner att jag måste bli påmind vad själva grejjen är med kärleken?

Var det när han tryckte dolken i hjärtat på dig samtidigt som du lämnades kvar själv med ensamma känslor om att älska?

Eller var det när han ignorerade dig till tusen och ville inte ens se åt ditt håll ?
Kanske är det den känslan, som är så underbar när han hittat någon annan ?

Joo nu vet jag. Det är när du sitter på midsommar, singel, sitter du där i en fåtölj, där bara du får plats. Och i fåtöljen har du bra utsikt över honom och den \"nya\". Den nya som liknar dig nästan på pricken.
En annan kul känsla är när din så kallade bästa vän sitter och säger åt dig att det är bara för dig att acceptera att de nästintill har samlag mitt framför näsan på dig.

Det bästa med allt är ju hur du ser och hör hur han kör samma mönster med henne som han gjorde med dig. Det är så fantastiskt att få iaktta deras samtal om att deras barn ska heta exakt samma som det var tänkt att ERA skulle heta.

Kan inte säga att jag hittar nåt bra med det ? Kan du ?

Det var en annan grej. Det där med kärlek... (Nu när vi ändå är inne på ämnet.)

Visst känner man sig bara helt otroligt smart när en annan säger att den älskar dig över allt annat och du får inte riktigt fram samma känsla ?

\" VAD FAN SKA JAG TA MIG TILL?!, jag får helt enkelt säga som det är\"
Och efter gjort detta så vill han inte ge sig riktigt.. Han fortsätter smsa. Visst, sms är lätta att ignorera det är väldigt lätt att strunta i att svara också. Men, när han ger sig på din bästa vän och börjar hitta på massa lögner om dig.
Där går gränsen. DÄR GÅR GRÄNSEN!!
Även om hon tror på dig så känns det fortfarande lite så där små-dumt (om nu små-dumt är ett sammanhängande ord eller inte struntar jag i) att de pratar med varandra i telefon. För jag är rädd att han ska få henne på sin sida.

känner mig så... så .. så jävla kvävd på nåt sätt. Får inte ur mig skiten riktigt, mer än här. the writing helps.