Fortfarande
allt är så tidigt
redan

Vi var anleten i ringar
på vatten som stretar att hålla ihop
och inte falla ner i ett djupt hål

Nere i dyn
bland cyklar och kälkar
vill man inte landa
med näsan och läpparna förvånat och förlamat

Istället vill man dyka mot molnen
och man vill att saker ska falla ner
rätt ner i halsen

Saker som smakar godare
i gommen
och tungan kan få sin levnads höjdpunkt
innan sälta och surhet
som den strävar att med kväljningar hålla oss med mils avstånd
ifrån

Där kan man känna svettet
tränga ur en enskild por
som en födsel för längesen
en helt ensam mor
i en allt för ödslande tid
som vi lever oss igenom

Istället för att leva