Var gång jag sätter ner
min ryggsäck,
är det en ny plats
att utgå ifrån.

Undersöker terrängen
i olika riktningar
med alla sinnen,
känner efter.

Passar bilden i mig
in i landskapet
eller stretar tanken
emot färdriktningen?

Mellan fjällbjörkarna
skymtar Vita Renen,
strax drar dimman in,
omsluter mig.

Sol och glädje förbyts
i mörker och rädsla,
i karghet och oro,
skalan förminskas.

Min inre kompass
snurrar, irrar
vågar jag lita till
mig själv?

Ett tidsfönster öppnas
det gamla, som varit
möter det nya, framtiden
i ett skrik av ångest;

- Stick och brinn!
studsar i dimdropparna
absorberas

För de är där ute
de som vill mig ont
kommer allt närmare
utan att synas.

Paralyserad och fjättrad
vid kråkris och odon
stryps jag sakta
i fukten

Som ett trollspö svingats
upplöses det våta grå
de gula fjällbjörkarna
värjer sig

Sikten går från 0-100
på två sekunder
bröstkorgen häver sig
jag andas igen

Perspektivet förvrids
var det jag som gick
in i dimman eller
tvärtom