Ute i solen där alla paren går hand i hand,
pojke och flicka.
Skrattar och ler, solen är ju framme.
Hand i hand går de frammåt.
Glada? Självklart, de har ju varandra åtminstone.

Änderna vid vattnet, letar mat och umgås.
kvackar och har sig, simmar lite om de vill.
Glada? Antagligen, de tillhör ju en grupp iallafall.

Blommorna kommer också fram, lite här o där.
Svajar lite lätt i vinden och ler lätt mot solen.
Glada? Vet inte, men de är de nog.
De har ju återuppstått.

Allt detta går att se och höra. Krävs inte mycket tid.

En sak som de flesta inte lägger märke till,
är att i skuggan, där sitter en pojke.
Han ser allt som händer,
men inte många som ser honom.
Han vill bli sedd, så som alla vackra par,
änder och blommor.
Men det är inte många som tittar in ibland skuggorna
där pojken sitter.
Glad? Knappast..

Pojken är ensam, mycket och väldigt ofta.
Allt han vill ha är någon att vara med.
Men det finns nog ingen som vill.
Han tror iallafall inte det.
Därför sitter han där han sitter.
I skuggorna och inte i solen,
där allt vackert är.