Hon visste inte vad hon skulle göra. Hon ville försvinna. Hon ville komma bort från allt.
Han hade förstört allt. Precis allt som hon en gång byggt upp. Det hade tagit henne nästa ett år att bygga upp den relationen som Han förstörde på bara två sekunder. Skulle Hon någonsin kunna förlåta honom?

Dagarna gick. Hon mådde bara sämre och sämre. Hon ville aldrig mera titta på honom. Hon kunde inte förstå att han förstört något som betydde så mycket för henne. Han skulle föreställa att vara hennes vän. En vän som hon en gång i tiden inte klarade sig utan. Allt han sa var viktigt. Han betydde något aldelles extra för henne. men nu när hon såg honom kände hon hatet flöda genom kroppen.

Hon visste att det inte var en bra idé att berätta för honom. Men hon kände att hon inte kunde ljuga när han frågade henne. Hon hatade att ljuga, så hon berättade får honom. En lite del i taget. Men han tycktes inte klara av det, han skrattade först men senare förstörde han. Hon hade alltid trott att han var en ängel som Gud hade skapat. Hon älskade honom enormt och trodde att han skulle klara av sanningen. Men han svek. Han klarade inte av det. Han berättade för Killen hon gillade. Han berättade precis vad hon berättat för honom. Killen blev rädd. Han tog avstånd, Han slutade hälsa, han pratade aldrig med henne. då förstod Hon att hennes bästa kompis hade svikit henne. Han hade gått bakom hennes rygg och berättat något som låg henne varmt om hjärtat. Han hade berättat.
Hon kunde inte förlåta honom. Hon kunde inte ens titta åt hans håll. Människan som en gång var hennes vän hade nu blivit hennes värsta fiende.