*

ah godtycke, går via tåg genom Båstad
Jag är den nyaste, den nyaste av er
och kommer det en natt när ni inte längre ser
för allting blivit ifyllt,
en natt när ramen inte längre går att skilja från motiven
och er kropp bara vänder sitt huvud lågt och inte vill svara tillbaka
ah, då, då går godtycket via tåg genom Båstad
och svindeln som blivit horisontell
byter plats med luftens uppåtgående speglar
att vara den nyaste, av de nya
och de äggformade sjöarna lever svalt och landskapen
sluter sig som en glad måne.

*

Tro! Tro!

Ett ammat DåEtt annat Då. Då tror jag på de brusande
tonfallen i vattendragen

De slår runt i luften
som gudar

*

Att vara den yngsta, av de ömma
och var någon där
var det nog inte jag
dörrarna gled isär jag kom ut ur den röda bussen
vi var överens
men marken dog till fallande frukt
tog emot mina steg
Sucken som var en världsestetik
som ville bli filosofi
fångade inte sig själv,
gavs inte mening - blev bara blöt som trasa,
orörlig som ett dränkt och ilandspolat vittne
på en okänd strand nånstans


*

tog du med dig, tog du med dig allt
och använde?
Livsvattnet som ville krossa alla siffror
De elektroniska breven
som var så frikostiga med detaljer
och så genomborrade av tomhet
och dylika överdrifter

*

att ni inte måste spela upp skrifthysterin
med stämmor från klippavsatsers dödsdom
att ni föddes inte för att förlora mig ur sikte
men för att måla med gult
och för att rädda fingeravtrycken till iallafall regn
att de inte skulle dö som flottiga insekter
vid volymknappen

och svindeln byter plats med luften.

*

svindelplattan får luft och räddas ur skärvorna
stuprören som sörplat luft genom din hals
gruppkyssarnas tunga adjö
ställs upp på bordet som stulna mässingspjäser
efter en dålig stöt
fick vi med allt, jag måste ha varit mycket yngre i sinnet då
under lungorna la jag nyckeln, minns jag det?
men livet såsom vi talade om det då
var inte ens ett lås

en grov stad där bara avunden var marmorvit
och fin

stupen var så drömda, de hade så när kunnat gälla för
doftriken

tidtabellerna var skrivna av någon schizofren
tonlägen som guppade och doldes ibland,
härs och tvärs, solbrända och smidiga leenden.