Kulturerna rullar som vågor
mot Tidens klapperstensstrand.
Stora dånande bränningar
tysta små krusningar:
alla splittras de
upplöses i skum,
i vittrande ruttnande strandgods.

Den kosmiske vandraren
sitter på stranden och ser:
där flyter ett mayanskt alfabet
här babylonisk geometri.
Rostig i sanden: en spansk huggare.
Bruten: en polynesisk paddel.

Gistnar bland stenarna
gör en kungamask från Dahomey,
och där ligger ett lik:
de magra resterna av den siste nordbon på Grönland.

Vandraren går längs stranden
i den salta vinden,
petar förstrött bland tångruskor
ser ut över havet
och försvinner i tallskogen.