De sista tonerna faller långsamt ner mot mörkret
ekar en stund mot ytan
vad som göms där under
och glöms bort

Tystnaden intar borgen
en plats där ljud alltid kommit naturligt
men inte längre
inte nu
för nu har alla gått
festen som aldrig skulle dö ut
dog ut
dom som skulle hålla för evigt
tog slut

Världen skulle skådas
alla stora äventyr
en borg är ju bara en plats
en plats av många
där man råkar känna några stycken
och när musiken dör
är det någon som hör
en kör
och en röst
som stör
säger ”Vad du än gör
stanna inte kvar
för du blir ensam
och skör
åk bort
en transport
ny chans
nytt liv
av en sort
en abort
klipp av
bara åk
långt… långt… bort…”

Ingen stannar när allt nått är slut
för de man känner
kan bytas ut
och alla ljud
från folk
som sänds
med bud
blandas ut
med skratt
från Gud
och skriken
från han
som stannar kvar
i borgen
vid skogens
slut