de tysta bränningarna
hörs från ett stormande hav
jag går min väg tills
bara svaga ekon återstår
de djupnergrävda orden
i sanden blir till en svart dimma
jag vill inte försöka
bringa någon klarhet i den
för kylan i det fallande
känsloregnet räcker för mig
jag minns hur det såg ut
innan luftsuddigheten tog över

hade den inte täckt över mörkret
skulle det aldrig ha gått
minnen av verkliga nätter
har jag nog av ändå