trötta tankar som vuxit
till ett ett svart tårmoln
ständigt hängandes
uppe i den blåa himlen
som bäst kamouflerat
av ljusa fjädermoln
dolt för andras blickar
och eventuellt oroliga tankar

jag vill blunda och
önska att det inte fanns
men jag kan se och känna
tyngden nästan varje dag
av ett fruset regnoväder
mitt i molnstoften
det räcker att leva
med det en dag i taget