Del 1

De tunga steg på ödets väg

den väg vi alla vandra

det enda raka, det enda rätta

den enda väg som är fel

Vilka öden vi än gå till mötes, finns alltid längtan kvar

Längtan om något bättre

längtan att få sätta sig ner och vila

vid vägens kant

eller att hitta nya vägar

leta hemliga stigar

vid sidan av en väg

Det eviga sökandet efter något bättre, något annat än dethär.

Vad är målet med denna långa färd

på en väg

genom människors livsöden

alla dessa möten

med människor som förändrar

och färgar av sig

All denna självömkan och självbelåtenhet

det är så att man vill spy.

Alla dessa normer och ramar

vi lever utan för och vi lever i dem

människor och öden

som vill

det vill så mycket

vill alltid ha mer, blir vi aldrig nöjda?

 Del 2

De som lever innanför ramen vill ut,

de som lever utanför vill så innerligt vara med i tavlan

sitta där på väggen och dingla

tillsammans med de andra

vill inte vara en ofärdig skiss

på ett paper liggandes i en hög bland alla andra papper

och de som inte vill vara färdiga,

förutsägbara och genomtänkta

de som vill ut ur tavlan, ut ur ramen

vill vara fria

för det är väl samma sak som att vara fri,

om man inte ännu är en färdig tavla

om ma är en skiss

kan ständigt förändras, eller?

Jag vill inte vara fast, inte av någon

varken ödet eller samhällets ramar.