Att kroppen var tömd på liv, kunde den i hast tillkallade ’polisläkaren’ snabbt konstatera genom att känna på den med händerna klädda av tunna handskar i genomskinlig plast. En civilklädd polis letade igenom kläderna och fann att den dödes identitetshandlingar fanns i en plånbok av utrotningshotat alligatorskinn. Herbert Semestroprov, advokat och tillika biträdande åklagare i Salpetersburg, huvudstaden i Mestbetryckt. Ett litet skitland mitt ute i ingenstans.
En utlänning, det skulle inte bli något roligt fall för polisen det var då ett som var sant. Utlänningar ställde till ett elände helt enkelt, må så vara en högt uppsatt ämbetsman i ett samhällsmaskineri någonstans långt borta. Ett betydande lik om man nu kunde uttrycka sig så.
Död som en sill på fiskmarknaden vid sextiden på kvällen. En nybadad polis stod och kräktes bakom ett elskåp längre bort på gatan. Han hade kanske ätit en dålig korv på vägen hit, istället för middag. Eller så hade han av ren nyfikenhet släntrat bort till liket för att få sig en titt på ett gråblått ansikte vars tunga hängde utanför som på en flämtande hund i julis stekande sol.
Polisen och läkaren yttrade de vanliga fraserna till varandra och medan läkaren pratade in de första intrycken i en portabel bandspelare, stod den civilklädde och pratade i en telefon som han verkade stå i kontakt med stationen via.
Ett viktigt fall, ett fall som inte skulle kunna lösas i en handvändning om alls. En annan uniformsklädd man stod och lät en liten kamera panorera över poliser och åskådare, det gällde att dokumentera så mycket som möjligt. Den skyldige kunde trots allt finnas kvar i omgivningarna, nyfiken på vad polisen skulle syssla med och om de skulle tala med pressen om mordet.

Någon form av fortsättning i del tre är väl att förvänta