frostpärlor och istårar landar
på den snöblöta marken
ibland när vinden fångar upp dem
efterlämnas fördjupningar på husfasaden
frusna smältdroppar gör jorden frusen
ensamma fotspår ökar i antal
men isskiktet hotar ibland att spricka
utav tyngden från frosttårarna

märkena på den snörika slitna fasaden
försvinner inte till vårens ankomst
smältvattnet rinner från snölagren på plåttaket
de stannar kvar

den silvervita klangen av ett vinterregn
förblir en melodi i nattens enslighet
när solen smyger sig upp i gryningen
tystnar den tills skymningen inträder