– Det är ovanligt lugnt i natt, muttrade Norrstolpen besviket.
– Det är nog vädrets fel. Du vet hur människor är, de tycker inte om att bli blöta, svarade Västerstolpen.
– Det finns ju paraplyer.
– Tyst, någon kommer, viskade Söderstolpen varpå alla stolparna genast återupptog sitt regelbundna tickande. En man i mörk jacka kom snabbt gående mot dem, han svängde av och genade över gatan utan att bry sig om övergångsstället.
– Jag hatar när de gör sådär, utbrast Norrstolpen.
– Men vad väntade du dig, det kom ju inga bilar, sa Västerstolpen.
– Vi hjälper dem hela dagarna, vi ser till att inga olyckor sker men sen så duger vi helt plötsligt inte, bara för att det är lite mindre trafik, skrek Norrstolpen som nu började bli riktigt sur.
– Men han blev ju inte påkörd så det är ju inget att gnälla över.
– Bråka inte med honom, du vet att han aldrig ger sig, sa Österstolpen varpå Norrstolpen blev ännu surare och släkte alla sina lampor och slutade helt att ticka.
– Det kommer en till, han ser ut som en trycker, sa Söderstolpen uppspelt. Norrstolpen slutade sura och återgick till sitt tickande.

...tick...tick...tick...tick...tick...tick...

Mannen kom långsamt närmare och närmare och stolparna blev mer och mer nervösa och fick verkligen anstränga sig för att hålla takten. Mannen var framme vid Västerstolpen, han verkade inte ha bråttom utan sträckte ut handen och tryckte varsamt på knappen. Ja, han tryckte, skrek Västerstolpen inombords och tände snabbt den lilla lampan under knappen. Västerstolpen tittade sig snabbt omkring för att se så att det inte kom några bilar.

tick tick tick tick tick tick tick tick

Mannen gick långsamt över vägen och försvann över en kulle. Västerstolpen slutade belåtet att ticka.
– Varför kommer alla från ditt håll inatt, grinade Norrstolen. Jag har bara haft en i natt och det var din tionde.
– Vi kan byta plats om du vill, svarade Västerstolpen retfullt.
– Äh, håll käften, satt jag inte fast i marken så skulle jag komma över och banka dig sönder och samman, skrek Norrstolpen. Västerstolpen tickade hånfullt tillbaka.
– Undra vart han skulle, sa Österstolpen drömmande.
– Börja inte med det där nu igen, sa Västerstolpen och suckade trött.
– Jag undrar bara vad som finns på andra sidan kullen, kan jag inte få göra det?
– Det tjänar ingenting till, du kommer aldrig att komma dit.
– Nån dag... viskade Österstolpen tyst för sig själv. Nån dag ska jag ta mig dit...