men vad gör vi åt det
jo, vi målar svart kajal
runt ögonen
gärna flera varv så
tårarna som pressas
fram av påhittade anledningar
får kinderna att dra till sig
uppmärksamhet,
för svarta streck
av rinnande smink
lägger alla märke till
det vet alla
det är just därför
vi gör det

om tårarna vägrar komma
gräver vi i kylskåpet
efter en lök eller två
tar fram kökskniven
som många gånger förr har
varit en vän genom svåra tider
vi skär löken i bitar
och kan inte låta bli
att träffa handleden
lite då och då
vi låter tårarna
komma även fast
dom hade ledigt idag
vi måste synas
vi är ju beroende

nu har sminket stelnat
perfekta streck
längst kinderna
vi drar ner till stan
där hela gänget är samlat
berättar om morsan
som druckit för mycket i helgen
(hon som egentligen bara tagit
ett vinglas till maten)
och om farsan som skrikit och gett
morsan en smäll på käften
(när han egentligen hade pratat med lugn röst
och viskat att han älskade henne)

okej, vi kanske inte är barbiedockor

vi är värre än så