jag skulle kunna kalla mig lycklig
för egentligen
är jag så nära
men jag tar åt mig
när du talar om
hur ful jag är
och talar om
hur dålig jag är
jag bryr mig inte
inte då,
men sen
det gör ont
en stund,
men sen
är det borta igen

du blir inte bättre
om jag blir sämre
du blir inte gladare
om jag blir ledsen
du blir inte lycklig
om jag blir olycklig
du får inte mitt liv
om jag gör mig av med det

du har så fel
så varför ens försöka
det finns inget du kan ta av mig

jag har allt
det är mitt liv

tills någon tar det
men det blir då,
och jag vet,
att mycket av den tiden jag hade
var bra
men inte allt

och jag kan tala om
att vad du än säger
har jag min häst,
och så är jag hur ful jag vill,

så det så.