Johan sitter i köket tillsammans med sin pappa och äter lunch, det är söndag och de äter rester från gårdagens middag, som är potatis, kalops och rödbetor. De sitter tysta och äter, dricker cider till och det känns bara bra.
Men Johan funderar på en del saker som han skulle vilja tala med sin pappa om. Pappa Ulf är själv långt borta i sina tankar och känslor, det är många tankar som kommer och går och en del är rena dagdrömmerierna.
Johan -Pappa?
Ulf -Ja, Johan, smakar maten?
Johan -Jo det är väldigt gott, nästan godare nu dagen efter. Jag skulle vilja fråga dig om en sak.
-Det låter bra, även jag kan ofta tycka att maten smakar ännu bättre dagen efter. Du vet ju att du kan prata med mig om det mesta. Så fråga du bara.
Johan -Jo, alltså, jag tänker på fusk. Det finns ju olika slags fusk. Bara skoj och skämt och att ljuga och så. Jag fuskar ju ibland och jag kommer med vita lögner eller skämtar bort saker och berättar inte alltid hela sanningen.
-Ja, de flesta gör ju så. Det är så livet ser ut. Men om ingen tar skada av att du säger bara en del av saken eller om du skojar och så, då är det ju ingen fara. Jag har svårt att tro att det finns folk som aldrig fuskar eller ljuger. Man kan ju vilja skydda någon, och man skall ju inte svika förtroenden man fått och då måste man ju tänja litet på sanningen eller så.
Johan -Men ibland känns det svårt att veta hur och när det är okej. Ibland känns det taskigt att hålla folk utanför eller att behöva ljuga om saker eller försöka att skaffa sig fördelar. Det känns olika före och efter.
-Jo, så är det ju. Jag kan känna behov av att söka litet spänning i tillvaron. Det kan vara en stor frestelse att fundera på olika saker som man skulle kunna göra. Ju mer jag funderar på att begå en viss handling, ju mer frestande kan det kännas att utföra den. Eller så behöver jag tänka kring saken för att komma underfund med att det är bättre att avstå. Det kan ju vara så också, att jag kommer underfund med att jag skulle må så mycket bättre om jag avstod. Det blir kanske en avvägning mellan behovet, driften ätt göra något som känns kul och spännande. Och vilka risker det innehär för mig att utföra handlingen. Ibland känns driften starkare än samvetet. Tiden spelar roll också.
Johan -Tiden. Vad har tiden med saken att göra?
-Jo, ofta spelar det en roll när behovet, lusten, driften uppkommer och hur lång tid det dröjer innan jag följer mina impulser och gör det där som lusten och frestelsen försöker övertala mig att göra. Om det går för kort tid mellan impuls och handling så hinner jag inte tänka efter före.
Johan -Men officiellt är det moraliskt fel att ljuga och fuska. Samvetet säger mig att det här kommer jag att må dåligt av. Ibland hinner jag känna det redan innan men ofta kommer den känslan först efteråt.
-Jovisst. Det är ditt eget ansvar det handlar om. Du kan bara själv avgöra hur du skall handla och det är alltid ditt eget ansvar, även om du låter dig uppmuntras eller övertalas av någon annan. Du måste själv komma fram till vad som är det bästa att göra och vad som är bäst för dig och andra.
Johan -Men det är en svår grej att handskas med. Ibland måste man fuska eller ljuga eller avstå från att berätta alla omständigheter.
-Tänker du på något särskilt?
Johan -Jag har pratat med andra om det här efter det att läraren tog upp etik och moral i skolan.
-Jovisst, förstår jag dig, men när man som du går på gymnasiet och du snart är vuxen. Då är det inte längre mammas och mitt ansvar och du får stå för dina egna handlingar. Men du kommer att lära dig mer om det här ju fler du pratar med. Tycker du det är bra eller dåligt att en lärare tar upp och talar om de här sakerna?
Johan -Jag tror att det ingår i undervisningen. Precis som pedagogik, psykologi och samhällskunskap, samhällsinformation. Jag tror att du och mamma har ljugit för mig ibland, inte berättat allt för mig om saker och kanske även fuskat på något vis ibland. Det är mer en känsla jag haft då och då än att jag skulle veta att det är så.
-Du har rätt i det. Ibland gör man det, även som förälder. Även dina syskon och andra släktingar, kamrater och andra vuxna gör det också. Men allt handlar om att göra någon sorts bedömning och sedan kunna ta ansvaret själv.
Johan -Känns skönt att kunna tala med dig om sådana här saker. Det känns äkta och ärligt med sådana här samtal. Jag känner att du vågar och kan vara ärlig och rak mot mig.
-Jaa, så du känner inte att jag sitter här och svamlar bara då?
Johan -Vad? Vad menar du med det? Äh, du skämtar va? Säg att du skämtar nu, farsan.