hon kan se spegeln
liggandes på marken
den speglar av ett
kallt skimrande vinterlandskap
isen är frusen och
träden runtom är nedtyngda
med snö i grenarna
snön ligger i drivor vid vattenkanten
det känns som
den gnistrande isen aldrig tar slut
himmelsväven är ljusblå
med fjädertussar till moln
ner till sjön
finns en upptrampad stig
vid slutet av den finns
en träbänk med stormsliten färg

i spegelns centrum finns sprickor
som om någon klivit på spegelglaset
tagit bort foten precis innan
spegeln krossats i tusen bitar

den avbildningen skildrar hennes liv