Jag förstår inte vad du har emot mig?
Vad har jag gjort dig?

Minns första gången jag såg dig,
satte mig där på bänken, hälsade och började prata.
Du svarade mig kort och visade tydligt att jag inte var den typen av människor du umgås med, för du var av en finare sort än jag,
och såna som mig kan du inte umgås med

Redan första veckan visste du tydligen vem jag var, hur jag var och vad jag tänkte.
Och allt var fel. Fel och fel. Du hade rätt, rätt och rätt.
Från andra personer fick jag höra vad du sa om mig när jag inte var närvarande.
Tönt var vad jag var, mina kläder var fula, skrattet var hemskt. Konstigt nog var dina vänner världens goaste och snällaste. Du var som ett svart får bland dom.

Jag vet att allt du vill är att få mig att må dåligt.
Jag måste tyvärr göra dig besviken och säga att du inte har lyckats.
Efter allt jag har gått igenom har jag lärt mig att inte bry mig vad andra säger. Dessutom vet jag att den som mår dåligast av oss två, är du.
Det är ditt sjävförtroende som är lägst, det är du som inte klarar av att vara ensam en enda sekund.
Och jag tycker synd om dig.

Jag skulle vilja hjälpa dig, få dig att må bättre, ge dig större självförtroende. För bakom din tuffa fasad, finns en helt annan människa.