när alla gått rispar du
in tårar i glasfasaden
du vill inte men ändå
kommer du dit igen
skuggor och solblänk
kamouflerar dina märken
du har lärt dig
vart ljuset brukar falla
men den kunskapen är
inte den mest önskvärda
det var ingenting
du valde att få reda på

ibland önskar du att tiden
gick att vrida tillbaka
att den första tåren
aldrig blev inristad i glasväggen
nu kämpar du
för att den inte ska spricka