Senaste 1,5 året så har jag gjort en jävla resa rent personlighetsmässigt. En vän fråga mig om jag läst hennes senaste alster här på sidan, jag logga in idag o glor igenom mina egna texter för jag ä så egocentrisk utav mig. Ska inte påstå att jag skäms, men stoltheten ligger inte heller o maxar på sin översta gräns, vad gäller vissa av mina verk. Det var så jag var då, det var så jag såg världen, och det fick mig att inse att jag hunnit renovera min verklighetsuppfattning en hel del senaste året.

Inte bara att jag lärt mig uppskatta förändring hos mig själv, det har blivit som ett beroende. När man ser tillbaka hur bitter jag varit, hur jag riktigt vältrat mig i en offermentalitet. Saker som idag är bearbetade och bortom ren acception till den grad att jag tar ansvar för mina egna känslor, även dem jag haft i mitt förflutna. Men jag vill utvecklas mer, det var spännande att må bra, att lära sig släppa sitt kvaddade perspektiv. För innan min resa så visste jag inte att det fanns en bättre tolkning av världen, men jag blir ändå nyfiken, finns de kanske andra sätt att se på tillvaron, som är ännu mer hälsosamma? Längtar jag efter något som inte finns? Jag vill mogna ännu mera.