Snart är det sommar och man kan sova under himlen så bar.
Familjer drar iväg på semester och far.
Men inte jag för jag är liten och skär.
Ja, jag heter Kalle, och jag är ett sär.
Var ligger då rättvisan i detta kan man undra.
Inget att bry sig om, det är bara att blunda.
Men de som faktiskt bryr sig, de vet.
Att känslan för att få ha nån att älska, den är lika het.
Tänk om man kunde se till att andra drog lärdom av detta.
Och att man såg till att allt kom till rätta.
Jag kanske tänker för mycket, det är nog sant.
Men hellre det än att till slut falla nerför en djup djup brant.
Det är väl det som händer när man är olycklig, eller?
Att hela tiden falla djupare trots alla tårar man fäller.
Detta skiljer sig inte även om personen är liten och skär,
Nej inte ens om personen heter Kalle och är ett sär.

...