Jag går och går men kommer aldrig till dörren.
Dörren är av luft, en öppning varigenom jag tittar ut.
Ut över det rödbruna gruset.
Gruset har nyss gått till sängs efter en ivrig dag.
Dagen har präglats av liv och rörelse.
Rörelserna har mojnat.
Mojnat har även vinden.

Vinden griper tag i min nacke och för mig till ett hem.
Hemmet har inga bekvämligheter.
Bekvämligheter har bara vi.
Vi klagar på att vattnet smakar klor.
Klor är ett ord som inte finns där.
Där finns hopp eller förtvivlan.
Förtvivlan även här inför nästa demokratiska val.

– Val?

Tankbil eller döden.
Död eller liv, för er välviljas skull.
Skuld till er.

Tack, hoppas ni mår bra!