När storkarna som bäst funderade över om de skulle eller kanske inte skulle begära att få in dessert, kom det in en hingst mellan svängdörrarna. Den såg sig spanande omkring, blickarna studsade mellan väggarna som pingpongbollar och hade det varit turnering i pingpongtittande så hade den varit en klar outsider som haft en ypperlig chans att sätta en hov i hjulet på hazardspelarna vid spelborden inne på syltan. Rasslet från kulan vid rouletten hördes svagt genom sorlet från gästerna. En skäggig och raggig humla var croupier och ropade sina
’var så god att saaatsa’ och något senare ’inga fler insatser’ och ännu något senare ’nummer arton, svart, jämn siffra, mellanrummet, andra kolonn’. Efter en rejäl stund kom hingsten sig till slut för med att bana sig väg mellan gästerna och bänka sig. Den satte sig på två stolar, ty den var politiskt orienterad och van vid att inte behöva välja att sitta på bara en stol i taget. Trots att den såg nog så morsk ut där den satt och spejade ned i den uppslagna menyn, kunde en rask o vaken iakttagare se att den ändå satt där liksom lätt skamsen med svansen mellan benen. En stare som satt några bord bort skulle inte ha satsat många pistoler på den hästen inte. Och då var det inte ens skymten om att komma på tal om något gatlopp inne på den lokalen. Hur det nu än var så skulle det smaka gott med ett fång färskt gräs. Några äpplen vågade sig hingsten inte på, den kunde så lätt bli lös i magen. Men å andra sidan var det också så mye bättre att vänta med desserten till middagen då mörkrets inbrott gjort sin fräcka entré.

Näst intill någon slags fortsättning i del 6, av Flugan.